2
och vid de tio nätterna!
3
Vid det jämna talet och det udda!
4
Vid natten, när den viker!
5
Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?
6
HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?
7
Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],
8
vars like aldrig har återskapats på jorden
9
Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar
10
Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?
11
[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,
12
och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,
13
och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.
14
Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!
15
MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."
16
Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."
17
Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,
18
och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,
19
och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.
20
Och er kärlek till pengar känner inga gränser!
21
Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,
22
och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,
23
och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns
24
[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!"
25
Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa,
26
och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han.
27
[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro!
28
Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!
29
Stig in med skaran av Mina tjänare!
30
Stig in i Mitt paradis!"